Jag har under ganska många år haft en stor övervikt, trots detta har jag tränat en del och känt mig pigg och rätt nöjd. Tills jag fick ett abrupt uppvaknande för ca fem år sen. Jag och sonen skulle åka en karusell, den fungerade inte pga att jag vägde för mycket...
Då insåg jag att det var dags att göra något åt mina 95kg till 156 cm.
Jag åt nyttigt och tränade och lyckades gå ner 30 kg under ett år. Jag blev piggare och gladare och mådde mycket bättre. Innan trodde jag att jag mådde bra, men efter viktnedgången så insåg jag HUR det ska kännas att må bra.
Tyvärr har jag nu gått upp ca 15 kg igen. Senaste året har varit ett tungt år pga att sonen inte mått bra psykiskt och fått problem med skolan. Det har krävts mycket närvaro av oss föräldrar och mycket oro och mängder av tårar. När jag inte mår bra så ligger det nära till hands att unna sig något gott att äta och då blir ju så klart resultatet att kilona ökar.
Det som gör mig mest ledsen och arg är att jag tillåter mig att göra detta mot mig själv. Så otroligt korkat! När jag gick ner i vikt så lärde jag mig massor om hur viktig den psykologiska biten är. Otroligt mycket påverkas av ens psykiska mående och för min del så äter jag gärna när jag inte mår bra.
Så nu när sonen ( och då också jag) mår bättre är det dags att börja om.
Nyttigare mat, som jag verkligen tycker om egentligen.
Tillbaka till träningen , som jag verkligen gillar ( inte de första veckorna kanske...).
Och sist men inte minst positiva tankar och påminna mig själv om vinsten av en hälsosam livsstil.
Om mina skador blir bättre så kanske jag kan hitta tillbaka till löpningen?!?!
Jag startar mitt nya liv idag. Hittills nyttig mat och ett träningspass.
De positiva tankarna då?
" Jag är betydelsefull, värd att ta hand om" ❤
